Var är ledarskapet?

Statsminister Fredrik Reinfeldt blev intervjuvad av Lars Adaktusson på TV8 häromdagen. Reinfeldts lågmälda och teknokratiska framtoning gör det svårt att få grepp på honom, men en freudiansk felsägning gör att jag undrar vem det är som styr Sverige 2008. Det var på en fråga om ungdomsarbetslösheten som Reinfeldt svarade:

• Det är ändå en av de grupper där vi haft en av de bästa sysselsättningsutvecklingarna de senaste åren, men visst, jag tänker ställa frågan till Mona Sahlin i det läget om det är rätt att ta bort de tio miljarder i särskild lättnad i arbetsgivaravgifter för alla ungdomar under 26 år som regeringen har infört...

Lars Adaktusson visste inte vart han skulle ta vägen och han högg till med följande:

• Ställa frågan till Mona Sahlin? Är det inte regeringens misslyckande?

och Reinfeldt ser ut som en olydig skolpojke som blivit uppkallad till rektorn, men så fortsätter den vanliga svadan och Adaktusson följer tyvärr inte upp.

Är det verkligen så illa att Reinfeldt ser att Allians för Sverige endast har makten till låns i fyra år i en socialdemokratisk hegemoni? I sådana fall så är Sveriges bekymmer allvarligare än jag först trodde. Dessutom så talade Reinfeldt inte en enda gång om energifrågorna även om det är de som är grundorsaken till de ekonomiska problem som vi ser just nu. Statsministern har helt enkelt förpassat frågan till en del av Maud Olofssons Näringsdepartement där den allt att döma för en tynande tillvaro. Vad vet jag? -Kanske försvinner problemen om vi bara ignorerar dem tillräckligt länge?

Vi behöver ha ledare som klart och tydligt kan formulera problemet och komma upp med lösningar så att vanliga Svenskar förstår. Vi behöver ledare som på ett trovärdigt sätt kan tala om för folk att vi inte längre kan åtnjuta samma bekvämligheter som vi har varit vana vid. Vi behöver ha ledare som kan lotsa Sverige igenom den allvarligaste krisen som vi har upplevt i vår livstid. Hittills ser vi inga tecken på detta. Så precis när vi behöver ledarskapet som allra mest så stoppar våra ledare huvudet i sanden.

Hur ska detta gå?

Statsminister Fredrik Reinfeldt blir intervjuvad av Lars Adaktusson på TV8:
http://viastream.player.mtgnewmedia.se/inner.php?TvSkin=tv8_swe&TvFlag=tv8

Bloggat i övrigt:

Anna Rahm jämför Adaktussons med Bergströms vilket också Paul Lindquist gör, Some Like It Hot var med om inspelningen, Erik Svansbo skriver om Svenskt bistånd till Eritrea, Annie skriver om Public Service, Motbilder skriver om amerikanska hjälparbetare i Georgien, och Ekonomikommentarer skriver om mänskligt beteende (kanske kan jag tipsa om Adam Curtis dokumentär The Trap om spelteori och politik på YouTube).

IEA och verkligheten

Den industrialiserade världens ekonomiska samarbetsorgan OECD har en systerorganisation som heter IEA och som bevakar frågor som rör energi. Varje år i november så släpps en rapport som kallas för World Energy Outlook över trender i produktionen och spådomar för hur mycket olja som kan förväntas produceras i framtiden. Tidigare rapporter var kännetecknade av att om efterfrågan ökade med x% om året så skulle utbudet samtidigt öka med y, vilket i det långa loppet naurligtvis är orealistiskt.

Från att ha projicerat att världen kommer att använda 130 miljoner fat olja år 2030 så skrevs de här prognoserna ner år 2007 till att bara förutspå 116 miljoner fat 2030. Från att räknat med en minskningstakt från befintliga oljefält på 4,2% 2006 så ökade uppskattningen till 5% 2007. Vad det här betyder är att om världen skall behålla nuvarande oljeproduktion så krävs det att 5% ny produktion om året bara för att hålla produktionen konstant. Sen kommer ökningstakten på 1,5% från ökad efterfrågan vilket totalt slutar på 5 miljoner fat ny olja varje år! Det innebär att vi måste hitta ett nytt Saudiarabien vartannat år vilket naturligtvis är omöjligt.

Efter det första halvårets prisuppgångar och medan farhågorna om utbudet verkligen kan följa med har växt sig allt starkare under våren och sommaren så har nu IEA bestämt sig för att göra en egen fält-för-fält analys av världens oljefält. Analysen väntas att bli väldigt oroande och kommer helt säkert att skapa rubriker när den kommer ut den 12'e november.

Khebab på The Oil Drum gör oss dessutom tjänsten att sätta in nuvarande produktionssiffror i de Peak Oil modeller som finns tillgängliga. Modellerna beräknar ett lågt och en högt scenario. De goda nyheterna är att världen har aldrig producerat så mycket olja som nu, 74,5 miljoner fat. De dåliga nyheterna är att det inte är något som kan fortsätta i evighet.

Websida om World Energy Outlook 2008:
http://www.worldenergyoutlook.org/2008.asp

Khebabs postering på The Oil Drum:
http://www.theoildrum.com/node/3720

I övrigt om IEA och OECD är Konjunkturbloggen:
http://scbkonjunktur.blogspot.com/2008/08/privata-affrer-olja-iea-hjer-prognos.html

Corporate Social Responsibility om OECD och korruptionen i Afrika:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.4038115

Ida vänster skriver om OECD och vårdnadsbidrag:
http://ida.vansterboras.se/?p=205

och KDU Göteborg skriver om OECD och flyktingmottagning:
http://kdugoteborg.wordpress.com/2008/08/18/splittra-inte-familjen/

Departementet skriver om OECD och de sociala avgifterna:
http://departementet.wordpress.com/2008/08/14/sankt-arbetsgivaravgift/

och Anna König Jerlmyr om den svenska arbetslösheten i OECD-området:
http://blogg.expressen.se/konigjerlmyr/entry.jsp?messid=402998

Skotsk olja

Eftersom jag numera bor i sydöstra England så har jag ett naturligt intresse av inhemsk politik i Storbritannien. I en serie närmast panikartade posteringar på The Oil Drum-Europe skriver Euan Mearns om Storbritanniens vacklande oljeproduktion och dess ekonomi. Förra året så gick Storbritannien från att vara oljeexportör till att bli en nettoimportör av olja. De stora oljebolagen har dessutom haft lekstuga med de brittiska oljereserverna som till stor del har sålts till reapris på den internationella marknaden under 1990-talet och i början av 00-talet. Nordsjöns oljeproduktion befinner sig nu i fritt fall med en minskningstakt på omkring 8% och det här får naturligtvis ekonomiska konsekvenser.

Jag vill inte säga att husmarknaden är annat än indirekt relaterat till oljepriset, men ett högre oljepris gör det svårare för The Bank of England att obemärkt injicera pengar i systemet och på så sätt blåsa upp fastighetsbubblan. Huspriserna har hittills fallit med 7,6% på årsbasis vilket naturligtvis skapar alla möjliga ekonomiska problem och är huvudanledningen till att Gordon Brown är så illa omtyckt bland väljarna. Dessutom så snackas det allt mer om skotsk självständighet och att bryta den 300 år gamla unionen med England eftersom det är i Skottland som oljefälten huvudsakligen finns. Skottland med sina fem miljoner invånare skulle en kort period bli ett av Europas rikaste länder efter Norge med en stor export söderut. Det kanske kan betraktas som en snapsidé, men bara det att det nämns i debatten visar på oljans inneboende kraft som konfliktkälla.

Euan Mearns skriver i The Oil Drum-Europe

Bloggat i övrigt:

Ekonomikommentarer skriver mer om världens fattiga befolkning, Strötankar och Sentenser om den anglosaxiska demokratiexporten, Heja världen läser en bok om turism och Gröna realisten letar reda på häpnadsväckande sanningar om våra riksdagsmän och kvinnor.

Ögonen på bollen

Med det amerikanska presidentvalet i faggorna och konflikten i Georgien som tar det mesta av den övriga uppmärksamheten så är det lätt att tänka sig att en av de andra konflikthärdarna i världen blommar upp till synes från ingenstans och blir riktigt allvarlig. Jag tänker här närmast på den latenta konflikten i Kashmir mellan Indien och Pakistan som har fördjupats under sommaren och på en möjlig terrorattack mot oljeknutpunkter i Saudiarabien. Så här sa den pensionerade amerikanske generalen John Abizaid i en intervju med Global Viewpoint i juli:

...vi behöver också blicka bakom rubrikerna för dagen och inse att det är Pakistan och Saudiarabien som är de viktigaste strategiska problemen i regionen på lång sikt, inte Irak och Afghanistan. Pakistan är en ostabil stat med en kärnvapenarsenal och i Saudiarabien så stundar en hård kamp mellan den styrande kungafamiljen och den religiösa klassen. Den religiösa klassens teologiska tankegods är i mångt och mycket Osama bin Ladens ideologi...

Kanske händer det i år, kanske händer det nästa år, men givet är att förr eller senare så kommer en omvälvande händelse att förändra vår syn på hur vi använder fossila bränslen.

Intervjun med John Abizaid på Global Viewpoint:
http://www.digitalnpq.org/articles/global/283/07-23-2008/retired_gen._john_abizaid

BBC-telegram om stridigheter i Kashmir mellan Indien och Pakistan.
http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/south_asia/7585403.stm

Mickey J. Barczyk skriver om en bevakningsmur i Saudiarabien:
http://mj.barczyk.se/blog/3859/saudiarabien-bygger-varldens-langsta-mur

Bahlool skriver om Sunnimuslimsk terrorism:
http://bahlool.blogg.se/2008/august/pappa-jag-alskar-dig.html

Erik Herbertsson skriver om oljan i Arktis:
http://herbertson.wordpress.com/2008/08/24/oljeborrning-i-alaska/

Charlotta Friedner skriver om utvecklingen bland världens demokratier:
http://charlottafriedner.blogg.se/2008/august/the-league-of-democracies.html

och Ekonomikommentarer skriver om världens fattiga befolkning:
http://vansterekonomi.blogspot.com/2008/08/14-miljarder-extremt-fattiga.html

Maktkoncentration i Kaukasus

Efter den senaste tidens stridigheter i Georgien, Rysslands erkännande av utbrytarrepublikerna och dess ovilja att dra sig tillbaka enligt ingångna avtal så kommer nästa fråga: Vilket blir EU:s och USA:s svar på de fientliga handlingarna? Klart är att EU mest liknar en diskussionsklubb med 25 olika utrikespolitiska röster som alla försöker överrösta varandra.

Så i avsknad av ett starkt Europa så faller blickarna naturligt nog på USA där John McCain har gjort en politisk poäng av sitt stöd till Georgien. I en artikel i Asia Times så lyfter den amerikansk/ryske fredforskaren Nikolai Sokov fram möjligheten för amerikanska styrkor i Georgien i syfte att avskräcka Ryssland från att attackera Georgien på nytt. Strategin har förtjänstfullt prövats tidigare under kalla kriget när USA hade styrkor förlagda till dåvarande Västtyskland, och den skulle kunna fungera även här. En sådan lösning skulle dessutom ha fördelen att unilaterala överrenskommelser av den här typen kan fattas snabbt och utan blocköverskridande uppgörelser i den amerikanska kongressen.

Problemet med en sådan lösning är naturligtvis lika uppenbar: Vad kommer att hända vid nästa ryska attack mot Georgien?

Nikolai Sokov skriver i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JH26Ag03.html

Svenska Dagbladets huvudledare 080827:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1622471.svd

Nonicoclolasos talar som Neville Chamberlain:
http://nonicoclolasos.wordpress.com/2008/08/27/problemet-med-nya-stater/

Jakob Heidbrink vet varken ut eller in:
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/08/27/svd-pa-villovagar-om-georgien/

och Svensson ställer sig förbehållslöst på Rysslands sida:
http://www.zaramis.nu/blog/2008/08/27/krigshetsarna/

Laird och de fyra ryttarna

För att knyta an till gårdagens postering så skriver jag idag om kreditkrisen i USA och EU. I en artikel i nyhetsbrevet Prudent Squirrel lägger investeraren Christopher Laird ut ett scenario för hur den finansiella krisen snabbt kan förvärras. Jag vet att det skulle vara bättre att spela fotboll än att läsa sådana artiklar, men jag kan inte låta bli. I artikeln citerar han en artikel av Ambrose Evans-Pritchard i The Daily Telegraph som handlar om hur den europeiska centralbanken i princip är i samma knipa som den amerikanska centralbanken.

Det Evans-Pritchard säger är att den europeiska centralbanken har varit väldigt tillmötesgående med att låna ut pengar för i stort sett värdelösa obligationer. På så sätt har ECB klarat sig från spektakulära räddningsåtgärder som Bear Stearns och Northern Rock, men problemen med fallande huspriser är lika allvarliga som i USA och Storbritannien. Det leder till att spänningarna mellan å ena sidan Tyskland och Nederländerna och övriga EU ökar hela tiden. Idag så var exempelvis skillnaden i avkastning mellan tyska och italienska statsobligationer 65 punkter. Valutan är gemensam så skillnaden i avkastning borde vara noll, men eftersom länderna inom eurosamarbetet har så olika statsskuld på kräver investerare högre avkastning av Italiens centralbank än av Tysklands.

I förra veckan så gick den holländske centralbankschefen ut och sa att Frankfurt inte kan låna ut 50-100 miljoner euro ur sin nödkassa varje vecka för att hålla spanska och irländska banker under armarna. Kom ihåg att det främst är dessa länder som har problem med fallande huspriser.

Så vad kommer att hända när ECB förr eller senare slutar med utlåningen? Det är här Laird blir till en riktig domedagssägare. Han säger att förlusterna för alla de banker som går under skulle bli så stora (i storleksordningen 2 biljoner dollar) att det inte finns en chans i världen att blåsa liv i kreditsystemet efter det. 2 biljoner dollar låter kanske inte så mycket i förhållande till hela världsekonomin, men kom ihåg att bankkapitalet är kraftigt belånat så alla förluster skall multipliceras 10-50 kanske så mycket som 60 gånger.

Jag borde ha tillbringat kvällen på fotbollsplan i stället.

Christopher Lairds artikel i The Prudent Squirrel:
http://www.gold-eagle.com/editorials_08/laird082508.html

Ambrose Evans-Pritchard artikel i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/08/21/bcnecb121.xml

Fler bloggar om kreditkrisen är Sloped Curve:
http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/vad_g%C3%B6r_riksbankens_i_september

Life of a Stockman:
http://cristofferstockman.blogspot.com/2008/08/nedskrivningar-verkar-vara-en-ny-trend.html

och Ekonomikommentarer:
http://vansterekonomi.blogspot.com/2008/07/reagans-avregleringar-p-vg-mot.html

Finanskvinnans funderingar har sett en bra film om Peak Oil:
http://finanskvinnan.blogspot.com/2008/08/crude-impact.html

och Livet efter oljan skriver om sjötransporter:
http://efteroljan.blogspot.com/

Dokumentär om USA:s budgetunderskott

David Walker var tidigare huvudcontroller för GAO vilket är USA:s motsvarighet till Riksrevisionsverket. Han sa upp sig i mars efter stora kontroverser med den amerikanska kongressen och är numera VD för en fond som strävar efter lägre utgifter. Walkers hållningar om att USA spenderar för mycket pengar och befinner sig i samma läge som det romerska imperiet innan det gick under har inte varit speciellt populära i Washington.

Nu medverkar Walker i en ny dokumentärfilm av Patrick Creadon som heter I.O.U.S.A och handlar om USA:s budgetunderskott. Andra viktiga röster i filmen är Warren Buffet och Ron Paul. Som David Walker säger i filmen så har USA fyra stora underskott:

1./ Budgetunderskottet som just nu uppgår till 8,7 biljoner dollar.

2./ Underskottet i sparade pengar. Amerikanerna spenderar mer än de sparar.

3./ Handelsunderskottet med utlandet.

4./ Underskottet i ledarskap som Walker kallar för det allvarligaste underskottet.

Som han säger i filmen så tickar klockan fort ned för USA. Jag har inte hittat hela filmen på internet men om ni är intresserade så kolla på den här länken där viktiga klipp i filmen är med:




Fler bloggar om USA:s budgetunderskott är Mujii:
http://mujii.blogspot.com/2008/08/ivanka-trump-born-rich-tradingportfljen.html

och Life is a bitch:
http://www.lifeisabitch.se/archives/8

Krigen med Kina

Peter Navarro är professor i makroekonomi i Irvine, Kalifornien, och i hans bok The Coming China Wars skriver han att vi här i väst måste inta en betydligt mer kritisk hållning gentemot Kina och dess intåg på världscenen. I boken talar han om fyra olika områden där Kina har tagit sig fram under de senaste åren, och där deras beteende skapar enorma problem för våra finjusterade system här i väst:

1./ Kampen om jobben. Kina har under en lång period bara haft ett enda mål för ögonen och det har varit att hålla befolkningen sysselsatt genom ekonomisk tillväxt. Nu är Navarro amerikan och ger naturligtvis amerikanska exempel, men han säger att mer än två miljoner jobb i tillverkningsindustrin har försvunnit från USA till Kina sedan år 2001. Det hade kanske varit bra i en ideell värld om Kina verkligen hade kunnat pressa priserna i en fri globaliserad marknad, men Kina fuskar bl. a. genom manipulation av växelkursen och genom att stjäla intellektuell egendom från västerländska företag.

2./ Energiområdet, olja och andra råvaror. Våra industrialiserade ekonomier är helt beroende av billig och riklig energi. Vårt sätt att lösa problemet har varit fria marknader där alla är välkomna att inta en position. Det Kina gör är att de går in i långtgående avtal med länder i Afrika och Latinamerika och behåller oljan för sig själva samtidigt som de använder sig av marknaderna som vilka andra aktörer som helst. Detta är naturligtvis en extremt konfrontativ hållning som är ohållbar i längden.

Kineserna har också en enorm aptit inte bara för olja utan även för andra råvaror. Aptiten har naturligtvis bidragit till prisuppgången som vi har sett sedan början av decenniet. Kina subventionerar dessutom oljan så befolkningen känner inte av prisökningarna på samma sätt som vi gör här i väst. Ingen har väl ungått att prisökningarna på råvaror håller på att bli till ett enormt ekonomiskt problem för både USA och EU.

3./ Miljöförstöringen. Förra året så passerade Kina USA i ligan om koldioxidutsläpp och leder nu ligan. (I parentes skall det kanske tilläggas att det här sker även om vi här i EU har skrivit under Kyoto-protokollet och åtagit oss dyra reduktioner på området). I dagens Sunday Times finns exempelvis en artikel om vattenbrist i delar av Kina. Kinas floder är kroniskt förorenade och luften i Peking är beryktat dålig. Varje vecka så öppnar Kina ett koleldat kraftverk som inte alls har samma miljökrav som våra här i västvärlden.

4./ Kinas militära expansion. I sin strävan att säkra åtgången av råvaror så spelar Kinas militär en allt större roll. Kina har nyligen utvecklat en helt ny djuphavsflotta och så sent som förra året sköt de ner en gammal kommunikationssatellit i syfte att vid en konfliktsituation lamslå den amerikanska militären. För varje procentenhet som Kinas BNP växer varje år så ökar försvaranslagen med dubbelt så mycket. Det är en mycket oroande utveckling.

Det som kanske kan sägas till Navarros nackdel är att han ibland blir litet för engagerad så att det går ibland över i ren rasism. Det blir faktiskt ganska olustigt på sina ställen, och den delen är ju naturligtvis någonting som jag tar starkt avstånd ifrån. Detta tar likväl inte bort konklusionen att Kinas uppgång på världsscenen förtjänar att betraktas med samma skeptiska ögon som Ryssland av oss här i väst. EU:s och USA:s intressen sammanfaller här och vi måste göra gemensam sak i att hjälpa Kina att växa på ett förståndigt sätt. Så här i efterhand så borde vi inte ha tillåtit kineserna att bli en spelare på världscenen, men skadan är redan skedd och nu sitter vi med problemet i knät.

Problemet är vad som händer när världens oljeproduktion börjar falla och Kinas ledare inte längre har möjlighet att hålla befolkningen sysselsatt. Jag fruktar att kineserna då börjar bete sig riktigt irrationellt och en ny masspsykos likt kulturrevolutionen blir resultatet.

Professor Peter Navarros föredrag i Irvine, Kalifornien:
http://media.merage.uci.edu/merage/faculty/navarro/ComingChinaWars.wmv

Bokens websida:
http://comingchinawars.com/

Michael Sheridans artikel om vattenbrist i The Sunday Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/asia/article4597006.ece

Fler bloggar om Kina är Antonia på bloggen Divage:
http://divage.wordpress.com/2008/08/24/dagens-bild-och-tankar-om-os/

Missional Experiences skriver om mänskliga rättigheter i Kina:
http://missionxp.webblogg.se/2008/august/os-over-hur-blir-fortsattningen-i-kina.html

Anarkia skriver om Kina och OS:
http://annarkia.blogg.se/2008/august/os-en-sanktion-for-fortsatt-fortryck.html

liksom revolutionärerna Kildén & Åsman:
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2008/08/23/os-i-demokratins-tjanst/

och Anne-Marie Ekström:
http://ekstromsblogg.blogspot.com/2008/08/os-facit.html

och Fredrik Welander funderar på ett nytt politiskt och ekonomiskt system:
http://fredrik.welander.org/?p=2148

Emilia Kristensen på bloggen From my point of view undrar om hon skall läsa kinesiska på gymnasiet:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.4060232

och Ekonomikommentarer skriver om Guds inverkan på människans ekonomiska beteende:
http://vansterekonomi.blogspot.com/2008/08/r-herrens-vgar-verkligen-s-outgrundliga.html

Accelerande minskning av oljeexporten

Här har ni anledningen till att oljepriset steg som det gjorde i juli. En av de viktigaste Peak Oil-förespråkarna Jeffrey Brown (kallad Westtexas på The Oil Drum) lägger här ut texten i ett föredrag på The National Laboratories i San Francisco. Som väntat har det inte haft ett dugg med spekulanter att göra, men det var det väl ingen som trodde?

Det Brown säger är att världens oljeexport kommer att minska betydligt snabbare än oljeproduktionen p.g.a. ökad inhemsk efterfrågan i de exporterande länderna. Brown räknar med en tömningshastighet från de nuvarande oljefälten på ungefär 4,5% samtidigt som efterfrågan i de oljeproducerande länderna växer med 5% årligen och modellerar det in i framtiden. Vad det betyder för länder som Ryssland och Norge som är EU:s största oljeleverantörer är att bägges oljeexport kommer att vara noll omkring 2025. Det är naturligtvis oroande och borde få politikerna att vakna, men än ser vi inget tecken på det.

Mexikos och Venezuelas oljeexport till USA har sjunkit med 32% i år och minskningen accelererar bara med tiden. Det mexikanska Cantarell-fältet, som är världens näst största producerande oljefält, sjunker som en sten och enligt Brown kommer Mexiko inte att klara av att exportera en enda droppe olja efter 2010-2012.

Nu är Browns modeller i mitt tycke alltför pessimistiska eftersom de inte tar hänsyn till energisparåtgärder från världens konsumenter utan räknar helt kallt med att nuvarande trender fortsätter tio-tjugo år fram i framtiden. En av de lärdomar som vi kan dra av de senaste prisökningarna är att konsumenterna är väldigt prismedvetna och drar ner på konsumtionen betydligt vid högre priser. Naturligtvis så gäller det här också för de oljeexporterande länderna. Brown fortsätter sedan med att förespråka en massiv satsning på spårvägstrafik och talar även om Kinas och andra länder i sydostasiens enorma törst för olja. Om ni inte var rädda innan blir ni det efter den här timmen.

Jeffrey Browns föredrag:
http://mediasiteson.sandia.gov/Mediasite/Viewer/Viewers/Viewer320TL.aspx?mode=Default&peid=db3a600e-e93f-43ae-80d8-0f1cfbb328fe&pid=44148de6-159c-468f-b4ac-0b2490591d15&playerType=WM64Lite

Kjell Aleklett skriver i Uppsala Nya Tidning:
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=2-AV_ID=788114,00.html

Fler bloggar om Peak Oil är Daniel på bloggen Livet efter oljan:
http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/kontroversen-kring-peak-oil.html

Chamoto skriver om Norges oljeproduktion:
http://www.chamoto.se/?p=251

Christer Ljungberg skriver om Saudiarabien, Kung Ibn Saud och Roosevelt:
http://ljungbergsblogg.blogspot.com/2008/08/ras-tanura-och-sprawl.html

Christian Valtersson talar om nyttan av utbyggd spårtrafik i skuggan av Peak Oil:
http://baksteg.blogspot.com/2008/08/frdubbla-trngselavgiften-frihetspolitik.html

Georgien-konflikten tio dagar efteråt

Nu är jag tillbaks igen efter ett par veckors vila. Världen däremot tog ingen semester utan vi såg med konkreta ögon hur Ryssland annekterade Georgien och gjorde klart för USA och västvärlden att vi inte har i Rysslands bakgård att göra. President Saakasjvili befann sig i en omöjlig sitution. Hur han än vände sig kunde han inte blidka ryssarna. Rysslands första militära konflikt med Georgien inträffade 1993 då Ryssland stödde Abchaziens strävan att bli självständigt.

Sanningen att säga så ligger det något i det som Ryssland säger om att västvärlden har omcirklat deras territorium och gjort så under lång tid. Ända sedan Clinton-administrationen började skissa på Baku-Tiblisi-Ceyhan oljeledningen så har västs inflytande i den forna Sovjetunionen bara ökat. Oljan i Kaspiska Havet är helt enkelt för viktig för att negligeras då Mexikos produktion och produktionen i Nordsjön faller som en stenar. Vad de två miljoner fat olja som världen får genom BTC-ledningen verkligen betyder för världsekonomin återstår att se men vi kan kallt räkna med ytterligare prisstegringar ifall Ryssland ställer sig på tvären och verkligen stryper tillförseln.

Konflikten i Georgien handlade inte om olja i första hand, men att säga att oljan inte spelade någon roll är löjeväckande. En av signalerna som Kreml sände ut precis när världen hade semester och koncentrade sig på OS var tydlig: "Glöm att Georgien är ett säkert transitland för era oljeledningar". Flera bedömare tror nu att Nabucco gasledningen, som är en planerad europeisk utlöpare till Baku-Tiblisi-Ceyhan, inte kommer att bli av. Vem vill investera i dyr infrastruktur när Ryssland kan få för sig att stänga av naturgaskranen när som helst? Räkna med mer av den här typen av stormaktskonflikter i framtiden. Peak Oil är inte ett spel för dem som har svaga nerver.

Dan Fisher skriver i Forbes:
http://www.forbes.com/home/2008/08/12/russia-georgia-oil-biz-energy-cz_df_0813energy.html

Wikipedia-artikel om Nabucco:
http://en.wikipedia.org/wiki/Nabucco_Pipeline

Steve LeVine skriver mer om Georgien, Kreml och Washington:
http://oilandglory.com/2008/08/after-georgia-day-of-reckoning-for.html

Daniel Braw skriver på Helsingborgs Dagblads Ledarblogg:
http://blogg.hd.se/ledare/2008/08/22/kalla-kriget-ii-installt/

Ove Bring skriver i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1599071.svd

och Jakob Heidbrink kommenterar:
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/08/22/ove-bring-om-georgienkriget/

Fredrik Axelsson skriver mer om Georgien och Tjeckoslovakien:
http://fredrikaxelsson.blogspot.com/2008/08/40-r-sedan-brjan-p-slutet.html

Dick Erixon skriver om Kreml och Georgiens marknadsliberalisering:
http://erixon.com/blogg/?p=1255

Steve Lando skriver om Georgien-konflikten så alla förstår:
http://stevelando.blogspot.com/2008/08/historien-om-kaukasuskonflikten-p.html

Schlagerpinglan skriver om Georgien i Melodifestivalen:
http://www.schlagerpinglan.se/blog/2008/08/21/estland-bojkottar-esc-2009/

Sarha på bloggen it sucks being a girl skriver mer:
http://sarhasblog.blogspot.com/2008/08/en-viss-knsla-av-obehag.html

och Ekonomikommentarer skriver om statsskulden:
http://vansterekonomi.blogspot.com/2008/08/statsskulden-igen.html

Semester!

Nu tar jag semester, men jag kommer tillbaka i slutet av augusti.

Ha en skön sommar!

Naturgas och spannmål

Hur den ryska staten alltmer tar kontroll över de inhemska energitillgångarna är något som jag har diskuterat tidigare. Den pensionerade diplomaten M K Bhadrakumar skriver i Asia Times om hur Ryssland och Gazprom nu har ingått avtal om turkmensk gas och blåst de västerländska aktörerna på konfekten. Frågan är då bara om USA bara tänker sitta still vid sidolinjen som en passiv åskådare eller om man väljer en mer aktiv roll. Vi får se.

Som ett tecken på att Ryssland inte bara stärker kontrollen över energitillgångarna utan även över spannmålsexporten så läser vi en intressant artikel i Financial Times. Där står att Ryssland överväger att nationalisera den ryska Spannmålsöversynen, vilket i slutänden betyder att den ryska regeringen kontrollerar exporten av spannmål.

Vad det här betyder för de svenska firmor som har som affärsidé att odla spannmål på ryska jordar det får någon annan svara på, men jag litar inte på de ryska makthavarna. Ett mönster utkristalliseras som ger Ryssland ett ypperligt läge att sälja naturgas och spannmål dyrt till hungrande och frysande västeuropéer. EU gör bäst i att inte gå i fällan av att bli beroende av ett revanschistiskt Ryssland. Det kan i värsta fall bli vår undergång.

M K Bhadrakumar skriver om turkmensk naturgas:
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JG30Ag01.html

Javier Blas skriver om ryska spannmål:
http://www.ft.com/cms/s/0/debdb184-5f3f-11dd-91c0-000077b07658.html?nclick_check=1