måndag 12 januari 2009

Den nukleära möjligheten

I en artikel i Washington Post skriver The Economist:s USA-redaktör Greg Ip om USA:s skuldberg och möjligheten att landet inte längre klarar av att möta sina åtaganden. Ip skriver så här:

Kan USA betala tillbaka sina skulder? Konceptet verkar till en början surrealistiskt: Bananrepubliker klarar inte av att betala tillbaka sina skulder, inte världens största och rikaste ekonomi, eller?

Inget annat land har så utbrett välstånd, en stabil rättstradition, en ansvarsfull makroekonomisk politik och en högklassig trippel-A kreditvärdering. Amerikanska statsobligationer betraktas generellt som "riskfria" och USA har den unika förmånen att kunna låna i den valuta som andra länder vill ha som valutareserv. Ja, konkurs är inte troligt, men inte längre otänkbart.

Ip hänvisar till forskning av Carmen Reinhard vid Universitetet i Maryland och Kenneth Rogoff vid Harvard Universitetet som visar att USA vid två historiska tidpunkter faktiskt har ändrat förutsättningarna för hur de möter skuldbördan: Den första var på 1790-talet då den unga republiken undvek att betala ränta på sin statsskuld i tio år, och den andra var under den stora depressionen då Franklin D. Roosevelt devalverade dollarn gentemot guld med 41%.

För oss svenskar så låter det kanske inte underligt eftersom vi i modern tid faktiskt har provat att devalvera oss ur diverse kriser. En devalvering av valutan kan närmast jämföras med att tigga av dem som har det ännu sämre ställt. Kortfristigt så var politiken naturligtvis lyckosam, men långsiktigt så var den en katastrof. Skillnaderna mellan Sveriges och USA:s ekonomier är i sammanhanget också av största betydelse: När USA nu har bestämt sig för att exportera sina problem till övriga världen så kommer det inte gå obemärkt. Kommer dollarn verkligen att förbli världens reservvaluta?

Problemet är att den amerikanska centralbanken faktiskt redan har börjat att devalvera valutan. Det som kallas Quantitative Easing, som i själva verket innebär en ohämmad expansion av penningmängden, är det enda som finns kvar i centralbankernas repertoar vid en noll-ränta. Jag kan nästan höra hur de resonerar i Washington: Ryssland gick inte under i krisen på 1990-talet. Det enda som hände var att de inflaterade sig ur sina åtaganden, så varför kan inte vi göra samma sak?

Greg Ips artikel Washington Post:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/01/09/AR2009010902325.html?nav=hcmodule

Fler bloggar om devalvering är Ekonomistas som skriver om den potentiella devalveringsvågen i Baltikum:
http://ekonomistas.se/2009/01/09/borde-lettland-devalvera/

liksom Den Hälsosamme Ekonomisten:
http://ekonomismen.blogspot.com/2009/01/finanskrisen-och-baltikum.html

och Stenmarck om Lettland:
http://stenmarck.blogspot.com/2009/01/medborgarna-frstr-inte-vad-regeringen.html

Liberum-weto:
http://blogg.passagen.se/liberum-weto/entry/euro_och_svag_krona

och Attila:
http://www.attila.tecknare.se/?p=1090

Inga kommentarer: