Renons på resurser

På Zero Hedge finns en bloggpost av Egon von Greyerz på schweiziska Matterhorn Capital som närmast kan betraktas som undergångsporr. Von Greyerz talar om ett nära förestående sammanbrott i dollarns värde och som resultat skenande råvaru- och ädelmetallpriser (ett koncept som f.ö. också har också förts fram av den amerikanske investeraren James Turk) och redovisar fyra skrämmande fakta:

1/ US dollarn har fallit i värde gentemot guld med 82% sen 1999

2/Det amerikanska aktieindexet Dow Jones har fallit 83% mot guld sedan 1999

3/Mot Schweizerfrancen har dollarn tappat 41% sedan 1999

4/ Det som Von Greyerz kallar det kontinuerliga råvaruindexet, där han ger mat 60% viktning, energi 17% och metaller 23%, är upp mer än 100% sedan 2009. Det är omöjligt att diskutera med verkligheten och dessa är fakta. Vidare talar von Greyertz om att de amerikanska räntorna nådde en lägstanivå i januari 2009 och sedan dess har krupit stadigt upp. Intressantast är dock von Greyertz när han talar om hungerupplopp:

Det är nästan säkert att [upploppen i Nordafrika] kommer att sprida sig till andra länder i Mellanöstern, Afrika och den övriga U-länder. Det kommer att leda till nya regimer och nya politiska system som antingen kommer att tillhöra extremhögern, extremvänstern eller religiösa extremister. De kommer däremot inte att lyckas lösa de grundläggande problemen som är hunger och fattigdom...Till sist kommer folket att ta lagen i egna händer eftersom ingen regim kommer att lyckas tillhandahålla de basala nödvändigheterna.

För er som tycker om att läsa om hur västvärlden är renons på resurser, läs här: http://www.zerohedge.com/article/egon-von-greyerz-hyperinflationary-deluge-imminent-or-why-bernankes-motto-après-nous-le-déluge

Själv skulle jag vilja att guld- och oljepriserna halverades och det hela lugnade ner sig ett par grader.

Oljebävningen

Olja är inte vilken råvara som helst utan den leder till både rikedom och välstånd, och ekonomisk tillväxt är i stort sett omöjligt utan en ökande oljekonsumtion. Detta är den främsta anledningen till att oljan har blivit belagd med säkerhets- och militäråtgärder, och självklart huvudorsaken till att USA befinner sig i Mellanöstern, i Centralasien och i Afrika. En av de främsta debattörerna som talar om problemen som oljan för med sig är Michael Klare, fredsforskare vid Hampshire College.

Klare brukar skriva en krönika i månaden i det vänsterorienterade organet TomDispatch, och nu senast så diskuterar han revolterna i Mellanöstern. Regeringarna i de här länderna har länge varit på fallrepet och det behövs inte mycket för att de ska gå under. Vad det betyder för oljeexporten på kort sikt är svårt att sia om, men Klare tror att en "oljebävning" inom en väldigt snar framtid för evigt kommer att förändra våra vanor när det gäller att tanka bilen och transportera både gods och personer. Vi får se.

Michael Klares krönika:

http://www.tomdispatch.com/post/175362/tomgram:_michael_klare,_oilquake_in_the_middle_east/

Klare diskuterar artikeln med Timothy MacBain i en podcast:

http://tomdispatch.blogspot.com/2011/03/oilquake-in-middle-east.html

Bloggat om Mellanöstern:

http://ametistazordegan.com/kronika-om-iran-pa-svt-debatt/

http://chefsingenjoren.blogspot.com/2011/03/lat-dem-do.html

http://tommyhansson.wordpress.com/2011/03/03/farrakhan/

http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2011/03/nar-agerar-varldssamfundet-i-libyen.html

http://gryningensljus.blogspot.com/2011/03/revolterna-i-nordafrika-finns-det-ravar.html

http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/blog-post.html

Hur påverkar ett oljepris på 200$ världsekonomin?

Jag har skrivit om kanadensiske Jeff Rubin förut som en av de få ekonomerna som verkligen förstår vad Peak Oil betyder för världsekonomin. Han skriver ett blogginlägg i veckan på siten jeffrubinssmallerworld.com där han diskuterar Peak Oil ur ett ekonomiskt perspektiv. Han driver bl. a. tesen att huvudorsaken till lågkonjunkturen som följde på finanskrisen 2008 var de höga oljepriserna. Han har också talat om att globaliseringen bara är en övergående fas i historien och att den fasen har varit driven av billiga oljepriser. I sitt senaste inlägg så diskuterar han vad 200$ olja kommer att betyda för ekonomin:

Det är anmärkningsvärt att iakttaga att trots att [de tresiffriga oljepriserna] ledde till den djupaste lågkonjunkturen i efterkrigstiden samt en, i och för sig tillfällig, lägre oljekonsumtion så var priserna tillbaka uppe över 100$ långt före problemen i arabvärlden började...Det kommer dessutom att bli svårt hålla priserna nere när investerare börjar stoppa in sina pengar i olja...Om vi har lärt oss något av den senaste lågkonjunkturen så är det att [världsekonomin] inte fungerar så väloljat med ett oljepris på 147$ fatet.

Novalucol, någon?

Mer om Jeff Rubin hos In the end we're all debt:

http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2011/03/jim-rogers-saudi-arabia-is-lying-about.html

Paulusindomitus om Mohammar Khadaffi:

http://paulusindomitus.wordpress.com/2011/02/24/khadaffi-fran-arabvarldens-ledare-till-historisk-relik/

Ekonomikommentarer:

http://vansterekonomi.blogspot.com/2011/03/senkommet-motstand-mot-khadaffi.html

Brachyura's Finans Blogg:

http://brachyura.wordpress.com/2011/03/02/zanga-zanga/

och Lena Ek pläderar för större transparens i det ekonomiska samarbetet med Nordafrika, (men varför höll hon tyst om det innan revolterna började?):

http://www.lenaek.se/europeiska-olje-och-gasbolag-vill-inte-redovisa-vad-de-betalat-ut-till-regeringarna-i-algeriet-libyen-och-egypten/

Volatila oljemarknader

En av de bättre energibloggarna är The Oil and the Glory av Steve LeVine. LeVine skrev en bok (med samma namn som bloggen) som handlade om kampen om oljan i Centralasien runt Kaspiska havet år 2007. Efter ett par på Business Week har han nu börjat skriva för Foreign Policy vilket är ett organ för tankesmedjan Council on Foreign Relations, ett organ med stort inflytande på amerikansk utrikespolitik.

Tillsammans med Dan Dicker från The Street så diskuterar Levine den senaste veckans volatilitet på oljemarknaden: http://www.wnyc.org/articles/its-free-country/2011/feb/25/libyan-unrest-and-gas-prices-here/

The Oil and the Glory: http://oilandglory.foreignpolicy.com/

Bloggat om Foreign Policy Paulus Indomitus Art, Sam Sundberg

Expressens Opinionsbloggen

Klimatmagasinet Effekt

och Islandsbloggen

Saudiarabien nästa?

Att läsa ZeroHedge är som att titta på en komedi som handlar om hur världens finansiella system håller på att bryta samman. Speciellt är det noterbart när stora geopolitiska eller finansiella händelser inträffar. Dagens stora snackis är självklart situationen i Libyen och hur den påverkar oljemarknaderna runt om i världen. Tyler Durden skriver så här:

Vi har ett råd att ge till Italien som importerar 425000 fat olja om dagen från Tripoli: "Panik!". Efter gårdagens tillkännagivande av Force Majeure från Libyen, vilket betyder att produktionen och exporten av olja bara kommer att fortsätta några dagar till, så rapporterar nu Financial Times om att produktionen nu är ner med 750000 fat, vilket ungefär motsvarar hälften av Libyens produktion. Eftersom Libyen utgör ungefär 2% av världsexporten så betyder det att 1% av världsproduktionen nu är borta.

Den stora osäkerhetsfaktorn är annars vad som händer med Saudiarabien. Kommer revolterna i Nordafrika att sprida sig dit? Om de gör det - vad betyder det då för oljepriset? Eftersom 2008 bör vara i OPEC-ländernas närminne skulle man kunna hoppas på att OPEC höjer produktionen och räddar världsekonomin från ytterligare ett sammanbrott. I gårdagens Telegraph så trodde Jeremy Warner inte det:

...Vad som händer med världsekonomin är inte precis någon prioritet för de auktoritära ledarna i de oljeexporterande länderna. De fokuserar istället på överlevnad. Den stora producenten med extrakapacitet, Saudiarabien, ser speciellt sårbar ut när det gäller att bli smittad av grannländerna ... När nervositeten blir till panik bland de viktigaste producenterna så är förutsättningarna väldigt dåliga för att nå en uppgörelse som kan mildra problemen och låta bli att skapa ett oljepris som ytterligare en gång går genom taket.

...allt detta medan folk i Sverige tittar på Big Brother.

Bloggat:

In the end we're all debt skriver mer om 200$ olja:

http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2011/02/wed-be-talking-about-200-oil.html

Skånska Dagbladets Ledarbloggen skriver mer om revolten i Libyen:

http://blogg.skanskan.se/opinion/2011/02/23/libyenkris-skapar-oljepriskris/

ASPO-Sverige skriver om Brent- och WTI-olja:

http://www.asposverige.se/2011/02/mind-the-gap/

Ekonomisk trygghet skriver om WTI-olja:

http://www.ekonomisktrygghet.com/2011/02/en-liten-titt-pa-oljepriset-sondag.html

Alliansfritt Sverige om utrikesminister Carl Bildt:

http://www.alliansfrittsverige.nu/2011/02/bagdad-bildt.html

Den stora batteritävlingen

Huvudproblemet med att bygga funktionella elbilar är att dagens batteriteknik är för dålig. Med de stigande oljepriserna (nu senast efter oroligheterna i Libyen) så har USA:s regering gett sig in i kampen med Kina om att ta fram ny teknologi som kan göra att elbilarna får samma räckvidd som vanliga förbränningsmotorbilar. I en artikel i tidsskriften Foreign Policy från november förra året så skrev Steve LeVine om just den här kampen.

En siffra som LeVine nämner i artikeln är 1600 Wh/kg vilket är bensins energidensitet. Ny batteriteknologi måste komma upp i närheten av den siffran för att vi ska kunna få motsvarande komfort och räckvidd i en batteridriven bil som i våra nuvarande bilar. Befintlig batteriteknik kommer bara upp i 200 Wh/kg vilket är för lite.

Obamaadministrationen har sedan krisen 2008 satsat 2,4 miljarder dollar på batteriteknologin - pengar som förbleknar i jämförelse med vad a merikanerna satsar på militären och på de stora sociala programmen Social security och Medicare/Medicaid. Levine gör gällande att marknaden för elbilar kan komma att växa till 225 miljarder dollar årligen år 2020 ifall ordentliga framsteg görs. Det är pengar som amerikanerna inte gärna ser gå till Kina.

Artikeln i Foreign Policy:

http://www.foreignpolicy.com/articles/2010/10/11/the_great_battery_race?page=full

Mer om batteriteknologi på Albertbloggen:

http://albertbloggen.blogspot.com/2011/02/solowheel-hjulet-ateruppfunnet.html

Feber:

http://feber.se/bil/art/201616/eldriven_toyota_iq_gr_entre_i_/

Mer om elbilar hos Prylkoll:

http://prylkoll.se/bmw-activee-och-vision-elbilar/

Supermiljöbloggen:

http://www.supermiljobloggen.se/2011/02/ny-studie-bekraftar-biltrafiken-maste.html

Livet efter oljan skriver om bristen på kött:

http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/din-asikt-om-bristen-pa-kott.html

Är inflationen en konsekvens av Peak Oil?

I gårdagens Financial Times så fanns en intressant artikel om hur inflationen främst slår mot medelklassen och låginkomsttagare. I Storbritannien så inleddes det som kallas Quantitative Easing i februari 2009 då den brittiska centralbanken bestämde sig för att köpa 200 miljarder pund i obligationer. Det fanns naturligtvis giltiga orsaker till att göra detta. Den viktigaste var att centralbanken fruktade en nedåtgående deflationsspiral som den hoppades kunna överkomma genom imaginära pengar.

Med en dylik politik så finns det icke-önskade konsekvenser och två av dessa är att man riskerar att 1./ skapa skyhög inflation eller om inflationen inte äter sig in i systemet 2./ skapa en spekulativ bubbla i aktier, obligationer eller fastigheter. Det är ännu för tidigt att avskriva alt. 2 men det verkar som om vi ser tecken på att alt. 1. är det som händer just nu. Den brittiska centralbanken redovisade i veckan en inflation på 4% på årsbasis. Det är mer än 2 procentenheter över centralbankens mål på 2%.

Tecken tyder på att inflationen nu håller på att bita sig fast. I stället för att höja utlåningsräntan för att kyla ned ekonomin så har centralbanken fortsatt med sina låga räntor. Lönestigningarna de senaste månaderna har varit mycket högre än tidigare år och det verkar som om vi ser en begynnande lönespiral. De flesta analytiker verkar vara överens om att inflationen bara handlar om tillfälliga faktorer (som momshöjningar och stigande råvarupriser) som snart kommer att klinga av. Inte särskilt många drar slutsatsen att inflationen är en direkt konsekvens av QE.

Här vill jag gå ett steg längre och säga att sjunkande levnadsstandard, vare sig det speglas som inflation eller deflation, ytterst är en konsekvens av peak oil. Enligt det amerikanska Energy Information Agency så nådde världsproduktionen av petroleum sin kulmen i juli 2008 och trots väldigt höga priser sedan dess varit på väg ned. Eftersom världsekonomin är så beroende av en energikälla som inte bara finns i överflöd men också är billig så är det inte konstigt att den får problem när energin inte finns längre.

Artikeln i FT:

http://www.ft.com/cms/s/0/39bd8586-3b94-11e0-a96d-00144feabdc0.html#axzz1EWaWKTVX

Mer om inflation hos Everykindapeople:

http://everykindapeople.blogspot.com/2011/02/inflation.html

Medan Gunnar Hökmark vill gå med i ett sjunkande eurosamarbete:

http://hokmark.eu/euron-har-bidragit-till-stabilitet/

Musik@Centrifugen:

http://mfc.elmberg.net/2011/02/20/den-farligaste-mannen-pa-planeten-ar-fortfarande-inte-avsatt/

Per Penning skriver om min favoritbok The Intelligent Investor av Ben Graham:

http://perpenning.blogspot.com/2011/02/goda-rad-ar-billiga.html

Och Ekonomikommentarer skriver om finanskrisen och klyftorna:

http://vansterekonomi.blogspot.com/2011/02/mer-om-klyftorna-och-finanskrisen.html

Silverexplosionen

En av de riktigt bra analytikerna inom ädelmetallshandeln heter Dan Norcini. Han figurerar på det som Eric King kallar för The King World News weekly metals wrap där han nästan alltid är pedagogisk och förklarar subtiliteterna i ädelmetallshandeln. Han har också en blogg, Trader Dan's Market comments, där han skriver om samma saker. Det som just nu upptar de flestas sinnen är den pågående explosionen i silver. Från att ha öppnat 2010 på 16,85 US$ unset så steg priserna mer än 83% till 30,90 US$ unset förra året. Efter en kortare korrektion i januari så kan priserna just nu liknas vid en Ariane 5 raket från Guyana. Dan Norcini skriver så här:

Dagens stora marknadshändelse är silver. Priserna rosslar mot högre höjder och drar nästan varenda metall med sig. Det spelar ingen roll om det handlar om guld, koppar, platinum eller palladium, silvret drog upp alla metallerna när det nådde sin högsta nivå på 30 år, och gjorde så genom att ta sig i genom försvarsnivåerna som om de inte existerade. När priset en gång hade brutit igenom 31 $, så började de som trodde på en lägre marknad att fly fältet i horder. Dynamiken drog upp priset över den senaste högstanivån på 31.27$ vilket den gången fick en många marknadsdeltagare att bli negativa. Denna gång skapade det bara nya köporder och marknaden tog sig ända upp till ungefär 31.50 innan priserna lugnade sig litet.

Medan jag skriver det här så ligger priserna runt 31,60 $. Vi får se hur lång tid det tar innan vi tar ut högstanivån satt 1980 på 50$ unset. Min egen gissning är en två, tre veckor.

För er som vill ha en monetärhistorisk genomgång av guld och silvers roll i världshistorien och i världsekonomin kolla in James Turks föredrag här. (Via Johnny Mellgren.)

Mer om silverpriset hos:

Cornucopia?:

http://cornucopia.cornubot.se/2011/02/silverpriset-i-sek-per-gram-vecka-6.html

och Musik@Centrifugen:

http://mfc.elmberg.net/2011/02/02/dags-att-inse-hur-populart-silvret-blivit-hos-utlandska-handlare-nar-det-numera-ar-minst-10-dyrare-exkl-moms/

Mer om silver hos Menekis Pärlblogg:

http://manekisparlblogg.blogspot.com/2011/02/material-tibetsilver.html

Shazam.se:

http://www.shazam.se/2011/02/17/torsdagslankar-3/

och hos Zenzationella människor:

http://blogg.passagen.se/survivor_in_life/entry/eva_braun_hitlers_kuvade_kvinna

Födo- och råvarubrist

Idag blev två artiklar av intresse publicerade som omhandlar ämnet födovarubrist. Den första kom från William Pesek på Bloomberg och är en krönika om de ekonomiska sidorna av skenande matpriser i de asiatiska länderna. Pesek skriver så här:

Ändå kommer de ekonomiska konsekvenserna av stigande matpriser att förblekna i jämförelse med de sociala. Ingenstans i världen är detta tydligare än Asien, regionen med den största andelen människor som lever på mindre än 2$ om dagen. Möjligen kommer det att få stora konsekvenser för utsikterna för Asiens skuldberg. För ledare som hoppas kunna behålla freden och undvika massprotester så är konsekvenserna möjligen ännu större.

Den andra artikeln om ämnet kommer från den alltid lika underhållande James Howard Kunstler. I den här veckans bloggpost så skriver Kunstler om revolterna i arabländerna och säger att de är den yttersta konsekvensen av en krympande resursbas. Han skriver så här:

Möjligen går det att bestämma nästa oroshärd i Mellanöstern genom att kasta en pil på kartan. Varenda land är numera i stånd att explodera av den ena eller den andra orsaken - som ytterst har med resursbrist att göra. Sedan finns det naturligtvis mängder av konflikter, avundsjuka och personliga vendettor som kan leda till krig mellan länderna. Många undrar exempelvis vad Hizbollah avser att göra med sin avsevärda missilsamling.

Idag kom rapporter som talade om att matpriserna i Kina hade stigit med 4,6% på tio dagar! Jag tror att vi här i västvärlden underskattar effekterna av stigande råvarupriser, att vi tror att allt är bra bara för att börsen går upp. Vi kommer dock förr eller senare att lära oss och det kommer att göra ont.

William Peseks artikel på Bloomberg:

http://noir.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=acEAHWWm4fpk

James Howard Kunstlers Clusterfuck Nation blogginlägg 110214:

http://kunstler.com/blog/2011/02/next.html

ZeroHedge skriver om den galopperande inflationen i Kina:

http://www.zerohedge.com/article/according-its-national-bureau-statistics-chinese-food-prices-have-increased-46-ten-days

Bloggat om råvarupriser är Bloggen om utvecklingspolitik från UD:

http://blogg.ud.se/utvecklingspolitik/2011/02/09/1369/

Flute-tankar:

http://flutetankar.blogspot.com/2011/02/euforiskt-berusade-svenskar.html

Anna Körnung:

http://www.va.se/asikter/bloggar/annakornung/2011/02/03/upproren-ingen-slump/

Peter Lindéns digitala liv:

http://peterlinden.se/2011/02/02/riksbankens-hoga-ranta-sanker-borsen/

och Blissans blogg:

http://blissan.blogspot.com/2011/02/southern-pacific-resourses.html

Hur reagerar marknaden på president Mubaraks avgång?

En av de främsta marknadsstrategerna i världen heter Jim Rickards och han är VD för en firma som heter Tangent Capital. Han var med i CNBCs Squawk Box igår och talade om utvecklingen i Egypten och vad den betyder för marknaden. Eftersom läget är oklart och vi inte vet vem som kommer att ta makten så får vi räkna med att militären i alla fall temporärt kommer att ta över. Frågan är då vad som kommer att hända sedan.

Kommer militären att låta folket bestämma eller kommer den att släppa fram en mer eller mindre auktoritär regering? Faktum är att Egypten är ett islamistiskt land med 80 miljoner invånare som gärna vill se ett mer religiöst styre. Rapporter gör gällande att Det muslimska brödraskapet, den viktiga oppositionsrörelsen, är emot fredsavtalet med Israel.

Hittills så har varken oljepriset, dollarn eller marknaderna i vare sig USA eller Europa rört sig nämnvärt på nyheterna från Egypten. Detta kan dock vara ett tillfälligt lugn och nyckeln till marknaden heter som alltid annars oljepriset. Oljepriset kan formligen explodera ifall terrororganisationerna Hamas och Hizbollah ger sig in i den viktiga Sinaihalvön och utför terrorattacker där. Anledningen är naturligtvis att den för Europa livsviktiga Suezkanalen går precis bredvid Sinai.

Liksom alla andra hoppas jag naturligtvis på en fredlig transition till ett demokratiskt styre i Egypten, men det finns fortfarande många hinder kvar att överbrygga.

Credit Suisse talar om att Det muslimska brödraskapet är emot Egyptens fredsavtal med Israel:

http://www.zerohedge.com/article/explaining-golds-sudden-move

Bloggat om Suezkanalen är Cold Lazarus:

http://coldlazarus.blogspot.com/2011/02/en-skrattframkallande-artikel.html

Israel i Sverige:

http://israelisverige.info/?p=5410

Seglora smedja:

http://seglorasmedja.se/post7450/befrielsens-eller-besvikelsens-dag/

Annarkia:

http://annarkia.se/internationellt/mellanostern/an-ar-det-inte-slutfort.htm

Mer om CNBC på Ludwig von Mises institutet i Sverige:

http://www.mises.se/2011/01/19/vikten-av-kapitalteori/

och hos Amerikansk politik:

http://amerikanskaval.blogspot.com/2011/01/comeback-kid-ii.html

ECB intervenerar igen

I en postering på ZeroHedge skriver den närmast klärvoajante Tyler Durden om Portugal och räntan på den portugisiska 10-års obligationen. Den ökade här på torsdagen till 7,63% vilket är långt över den nivå på 7 % som bedöms vara gränsen för vad portugiserna klarar av. Detta tvingade Europeiska Centralbanken (ECB) att återigen intervenera och stödköpa portugisiska obligationer och räntan sjönk då till 7,29%. ECB skröt annars om att de nu hade lyckats att hålla sig utanför marknaden i hela två veckor, något som de inte längre kan säga.

Centralbankens stödköp av statsobligationer är mycket mindre än den amerikanska motsvarigheten, QE2, men det verkar nästan som om marknaden inte klarar sig utan likviditeten som ECB erbjuder. Nu är det bara två veckor kvar till valet på Irland där oppositionen, som har ett kraftigt övertag i opinionsmätningarna, tydligt har sagt att de inte tänker låta skattebetalarna stå för notan för bankförlusterna.

Dessutom kommer det mycket dissonans från EU:s håll vilket inte gör marknaden på bättre humör. Frankrike och Tyskland lade förra fredagen fram ett gemensamt förslag för att lösa Europas kris. Problemet är att förslaget syftar till att lösa en ekonomisk skattekris, medan krisen som härskar är en kris där de enskilda EU-länderna har ett ansvaret att rekapitalisera bankerna som nu är på gränsen till konkurs. Detta ansvar måste överföras till EU. EU måste sedan ge ut gemensamma europeiska obligationer (E-obligationer) som är garanterade av Tyskland. Tyskland vägrar dock att göra detta. Detta kommer därför att ta en ände med förskräckelse.

Tyler Durdens postering på ZeroHedge:

http://www.zerohedge.com/article/its-confirmed-ecb-forced-buy-portuguese-bonds

Artikel i FT om samma sak:

http://www.ft.com/cms/s/0/0d3785dc-350b-11e0-9810-00144feabdc0.html#axzz1DH1kLjp4

Bloggat om ECB:

Se verkligheten:

http://severkligheten.blogspot.com/2011/02/pengar.html

Den hälsosamme ekonomisten:

http://www.ekonomism.us/?e=3264

Skattepolitik och samhällsfilosofi:

http://danne-nordling.blogspot.com/2011/01/spanjorerna-verkar-obekymrade.html

Politikerbloggen:

http://www.politikerbloggen.se/2011/01/28/42031/

Bloggat i övrigt:

In your face om partiledarskifte i Socialdemokraterna:

http://krassman-inyourface.blogspot.com/2011/02/spannande-kongresser-att-vanta.html

Sedan visar SD på häpnadsväckande räknekunskaper:

Eurolandets kris

Krisen för euron är långt ifrån över. Efter en veckas lugn så kryper räntan på Portugals 10-åriga statsobligationer nu upp igen. Idag nådde räntan 6.92% vilket är väldigt nära den nivå på 7 % där den portugisiska regeringen blir tvungen att kasta in handduken och begära hjälp från den europeiska stödfonden (ESFS).

ESFS kom som bekant till världen efter ett par tumultartade dygn i maj 2010 när Grekland var väldigt nära att ställa in betalningarna. Sedan dess har vi sett Irland begära (och få beviljat) hjälp av EU och nu verkar alltså Portugal snart också vara moget. Det har talats mycket (särskilt i Tyskland) om att länderna som har begärt hjälp har haft en vidlyftig utgiftspolitik och efteråt blir tvungna att dra åt svångremmen.

I Irlands fall så är det här en sanning med modifikation. Den irländska regeringen hade fram till det att krisen började ett väldigt litet budgetunderskott. Lättvindiga pengar från den europeiska centralbanken drev dock på en bostadsbubbla utan like. När bubblan sprack så var det därför de irländska bankerna som råkade illa ut och den irländska regeringen var tvungen att stötta bankerna med stora summor pengar. I september kom det fram att de irländska skattebetalarna skulle stötta banksektorn med 30 miljarder euro, en summa som snart skulle bli både 35 och 40 miljarder euro. Irlands budgetunderskott rusade från ett par procent av BNP till mer än 30%!

Problemet är att EU och ECB inte vill se några europeiska banker gå under eftersom detta kan skapa feedback-loopar som kan skada världens finansiella system på liknande sätt som Lehman Brothers-kollapsen 2008. Den europeiska stödfonden (EFSF) ställde då upp med ett nödlån på 80 miljarder till Irland för att rädda bankerna. Problemet är att detta nödlån är betydligt dyrare för irländarna än andra EU-lån. De betalar 5.8% i ränta mot de 2.6% som EU (backat av Tyskland) lånar pengarna för på marknaden. EU:s låneverksamhet kan därför liknas vid en lånehajs: "Snabba pengar - Inga frågor ställda!".

Det är det som är hörnstenen i den irländska regeringskrisen som bröt ut för ett par veckor sedan. Oppositionspartiet Fine Gael som tillsammans med Labourpartiet har ett stort försprång i väljaropinionen kommer troligen att bilda regering vid nyvalet den 25 februari. Talesmän för Fine Gael har vid ett flertal tillfällen sagt att om de vinner valet så kommer de att vilja omförhandla villkåren för EU-lånet, dvs inte ta emot några pengar och låta landets banksektor försvinna ner i ett stort svart hål. Vi får se hur det går.

Ambrose Evans-Pritchard skriver i The Daily Telegraph:

http://www.telegraph.co.uk/finance/financetopics/financialcrisis/8299418/Irish-bank-flight-quickens-despite-EU-rescue.html

Bloggat om Irland:

In the end we're all debt:

http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2011/02/irland-sverige-4-ar.html

Confessions of a crazy person:

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.16084864

MarathonMia:

http://marathonmia.blogspot.com/2011/02/kolla-kolla-kolla.html

Musik@Centrifugen:

http://mfc.elmberg.net/2011/02/02/dags-att-inse-hur-populart-silvret-blivit-hos-utlandska-handlare-nar-det-numera-ar-minst-10-dyrare-exkl-moms/

Scratches and dust:

http://marknadsbacken.wordpress.com/2011/02/02/nar-pengarna-talar-tiger-fornuftet/

och Ekonomikommentarer:

http://vansterekonomi.blogspot.com/2011/01/egyptiernas-befrielse-ar-allas.html

Bloggens framtid

Ni får ha överseende, men jag har inte tid att uppdatera bloggen varje dag. Däremot hoppas jag kunna skriva ett par inlägg i veckan. Så håll till godo!

100$ olja: lugn eller panik?

Jag läser Financial Times varje morgon och det var intressant att i morse se att tidningen var full av artiklar som handlade om att Brentoljan nu är uppe över 100$ fatet. Speciellt var det intressant att läsa om att detta bara var av övergående art och hur lite det kommer att påverka världsekonomin på det stora hela. En osignerad ledare (Oil under control) skriver så här:

Marknaderna tycker om siffror. Det var därför ingen överraskning att när brentoljan passerade 100$ strecket i måndags så såg flera marknadsdeltagare detta som ett omen. Vissa såg dessutom ett hot emot återhämtningen i världsekonomin.

FT är m.a.o. livrädda.

Faktum är att oljan har gått upp stadigt i pris sen den nådde 30$ våren 2009. Skälen till detta är naturligtvis flera. Här följer ett urval:

-Den överkapacitet som OPEC-länderna har fått oss att tro finns är egentligen betydligt mycket mindre än vad vi har letts att tro. Oljan som oljeindustrin pumpar upp ligger betydligt närmre maximum än angett.

-Flaskhalsar i raffinaderi- och transportsystem leder obönhörligen till högre priser.

-Den amerikanska centralbankens köp av statsobligationer, Quantitative Easing 2 (QE2). QE2 är USA:s version av Zimbabwes monetära politik och leder obönhörligen till inflation och högre priser. I sammanställning som Chris Martenson har gjort så har vetepriserna stigit med 76% på ett år, bomullspriserna har stigit med 152% och råoljepriserna 21.5%.

-Hedgefonderna har fått upp ögonen för de stigande oljepriserna och spekulativa pengar driver upp priserna ytterligare.

I en annan artikel i tidningen så skriver Nouriel Roubini om revolterna i Tunisien, Jordanien och nu senast Egypten. Roubini anknyter till Jeff Rubins tes om att tre av de senaste fem lågkonjunkturerna var starkt förknippade med oljeprisstegringar (1973, 1981-1982, 2008-2010) och att världsekonomin har väldigt svårt att snurra när en allt högre andel av lönen går åt till att köpa bensin och mat. Det finns dessutom ett klart samband mellan revolterna i Nordafrika och en skenande inflation.

Det finns m.a.o. klara anledningar att tro att världsekonomin inte gillar ett tresiffrigt oljepris.

Nouriel Roubini skriver i FT:

http://www.ft.com/cms/s/0/50926296-2e05-11e0-a49d-00144feabdc0.html

FT:s ledare Oil under control:

http://www.ft.com/cms/s/0/6a0473b0-2e44-11e0-8733-00144feabdc0.html#axzz1Cq0EVk9A

Chris Martenson skriver på Zero Hedge:

http://www.zerohedge.com/article/chris-martenson-answers-how-long-party-stocks-can-last

Bloggat i övrigt om Brentolja:

VA:s Makrobloggen:

http://www.va.se/asikter/bloggar/makrobloggen/2011/02/01/olja-och-egypten-bestammer/

Onsdagsfonden:

http://onsdagsfonden.wordpress.com/2011/02/01/allt-du-vill-veta-om-placeringsstrategier/

Daytrading-Winning trading:

http://winningtrading.vinnarbyran.se/teknisk-analys-omxs30-sp-500-nasdaq-djia-dax-guld-usdsek-och-olja

Blissans blogg:

http://blissan.blogspot.com/2011/02/black-pearl.html

Flute-tankar:

http://flutetankar.blogspot.com/2011/01/oljepriser-brent-mot-wti.html

Cornucopia?:

http://cornucopia.cornubot.se/2011/01/en-titt-pa-oljepriset.html

Irländsk röra

I dagens Financial Times så uttalar sig Pat Rabbitte, det irländska Labourpartiets rättstalesman, om den irländska regeringskrisen så här:

Det första en ny regering måste göra är att skapa en diplomatisk attack på europeiska institutioner för att laga murar som gått sönder och för att återskapa vår trovärdighet utomlands så att vi kan omförhandla det [europeiska bail-out] programmet.

Vad det här betyder i praktiken är att en eventuell ny irländsk regering inte är beredd att godta villkoren för det europeiska nödlånet till Irland och istället låta de irländska bankerna gå under. Det kommer att bli spännande att se vad marknadens reaktion blir till detta.

Artikeln Financial Times:
http://www.ft.com/cms/s/0/0d3f56f0-273b-11e0-80d7-00144feab49a.html#axzz1Bw3H8ssV